Skriv ut

Europeisk samling för bättre karriärmöjligheter inom akademin

Publicerat: 2010-02-04

Tydligare karriärvägar, ökad social trygghet och bättre dokumentation av kunskaper som är attraktiva för en bred arbetsmarknad. Det är några av förslagen från samarbetsorganisationen ESF för att få fler att välja en karriär inom akademin.

Många lämnar forskningen och ser inte ett fortsatt arbete inom akademin som ett attraktivt alternativ. En arbetsgrupp inom European Science Foundation, ESF, har sedan 2007 analyserat dagens karriärmöjligheter och föreslår en rad förbättringar.

– Ska den europeiska forskningen vara konkurrenskraftig har vi inte råd med att många lämnar universiteten, framför allt kvinnor, förklarar Beate Scholz som har lett arbetsgruppen och bland annat har en bakgrund från tyska forskningsrådet DFG.

I dag utformas karriärmöjligheterna på nationell nivå eller till och med av enskilda lärosäten. För att hitta gemensamma vägar framåt har gruppen samlat in erfarenheter från ett stort antal forskningsorganisationer. Vetenskapsrådet och FAS, som aktivt deltagit i arbetsgruppen, ordnade ett seminarium i slutet av januari för att diskutera förslagen som presenteras i en rapport.

Fyra karriärsteg

– Något som många forskare klagar över är att meriteringsvägarna är otydliga. Vi föreslår fyra karriärsteg från forskarstudier till etablerad forskare, en indelning som liknar den ni har i Sverige, säger Beate Scholz.

Som ett bra exempel lyfter hon fram Karolinska institutet, som beslutat om en gemensam karriärstuktur där forskare kan förutse hur lång tid varje steg tar och vilka krav som ställs.

Att många forskare lämnar akademin beror också på social otrygghet. Forskningssystemen i vissa länder domineras av korta tjänster och stipendier som leder till hög konkurrens. Å andra sidan erbjuder andra länder redan unga forskare fasta tjänster.

– Båda systemen bromsar rörligheten som är värdefull för både den enskilde forskaren och samhället. Frankrike omstrukturerar till exempel sitt system där forskare tidigt blir statsanställda och sedan inte gärna flyttar på sig.

Arbetsgruppen föreslår istället längre tjänster eller stipendier med social trygghet och akademisk frihet. Här lyfter Beate Scholz fram Finland, som infört regler som gör att stipendiater nu kan ansöka om få ingå i de sociala trygghetssystemen.

– Vi ser dessutom att otrygghet och andra hinder drabbar kvinnor mer än män, framför allt i övergångarna mellan olika karriärsteg. Att meritera sig genom att arbeta utomlands krockar till exempel ofta med familjebildning.

Stöd till rörlighet

En lösning kunde vara ökat stöd till rörlighet tidigare i karriären eller att utnyttja teknik för mer distansarbete. Rapporten efterlyser också en ny syn i kvalitetsbedömningen.

– Vi vill inte sänka kraven, utan göra bedömningen bredare och till exempel ta hänsyn till avbrott för att föda barn eller arbete utanför akademin.

För att ge bättre karriärmöjligheter vill Beate Scholz också se ett system för att dokumentera allt som forskare lär sig utöver sitt ämne – från att leda och arbeta i projekt till pedagogiska färdigheter och problemlösning.

Ann Fritzell från Sveriges universitetslärarförbund (SULF) var en av deltagarna på seminariet och var positiv till förslagen i rapporten, bland annat att definiera forskares generella kompetenser bättre.

– Inte bara för att privata arbetsgivare ska ”våga” anställa forskare utan också för att hjälpa yngre forskare att själva bli medvetna om dessa kompetenser. Här ligger ansvaret till stor del på lärosätena.

Hon vill framför allt lyfta fram en bredare syn på rörlighet som även innefattar undervisningsdelen av universitetslärares arbetsuppgifter.

– Lärare med erfarenheter från andra miljöer gynnar både forskningen och utbildningen. Dessutom kan de inspirera fler studenter att tillbringa en tid utomlands.

Akademi och näringsliv

Ytterligare en aspekt på rörlighet togs upp av Joakim Amorim från Stiftelsen för strategisk forskning som berättade om ett relativt nytt program som stimulerar forskare att flytta mellan akademi och näringsliv.

– Det utbytet gagnar både forskningen och företagen. Här i Europa behövs det mer stöd av den typen, bland annat för att vi saknar systemet i USA där forskare kan ta sabbatsår för arbete utanför akademin.

Elisabet Nihlfors, huvudsekreterare vid Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, lyfte fram att det även behövs nya grepp för att främja ämnesöverskridande forskning.

– Vi behöver självklart en spelplan som ger samma förutsättningar oavsett kön, men det är också viktigt att forskningssystemet tar hänsyn till mångdisciplinära aspekter. Till exempel är nya spännande forskningsområden ofta spridda över flera ämnen, vilket är en utmaning för kvalitetsbedömning i dagens system.

FAS postdok-program

Cecilia Grevby från FAS berättade om forskningsrådets nya postdok-program COFAS, som lyfts fram i ESF-rapporten som ett gott exempel på rörlighet med hög social trygghet. Det hade sin första utlysning under 2009 och finansierar med stöd av det europeiska programmet Marie Curie både svenska forskare som vill åka utomlands och utländska forskare som vill vistas i Sverige.

– Vi har omvandlat tidigare stipendier till tjänster och för svenska forskare betalar vi dessutom ut anslaget till deras hemuniversitetet, vilket gör att de inte förlorar sin pension.

Riktlinjer för rekrytering

Max Kesselberg från Utbildningsdepartementet berättade om arbetet i EU-kommissionens styrgrupp för forskarrörlighet och karriärvägar. Gruppen har bland annat tagit fram riktlinjer för rekrytering av forskare, där många svenska synpunkter blev tongivande.

– På agendan finns aktionsplanen till ett partnerskap för europeisk forskningspolitik, där vi nu samlar in goda exempel från medlemsländerna . Många vill ge forskare bättre villkor när det gäller till exempel skatter, men det står i konflikt med vår svenska syn på att alla ska behandlas lika, förklarar han.

Partnerskapet ska ge en ram för prioriterade gemensamma insatser inom rörlighet och möjligheten att flytta med sig forskningsanslag, social trygghet, attraktiva arbetsvillkor och kvaliteten hos forskning och utbildning.

Sammanhållen meriterings- och karriärväg

På nationell nivå väntar många svenska aktörer inom området också på beslut från departementet utifrån den tidigare befattningsutredningen, som föreslog en sammanhållen meriterings- och karriärväg för lärare och forskare även efter doktorsexamen.

Beate Scholz uppskattade alla synpunkter under seminariet och förklarade att arbetet nu forsätter inom ESF och andra samarbetsorgan i nära kontakt med EU-kommissionen.

– Vi hoppas att de svenska forskningsråden och alla andra medlemsorganisationer ska lära av varandra och bidra till en gemensam syn på karriärmöjligheter som gör det europeiska forskningssystemet attraktivt.

Text: Andreas Nilsson, Vetenskapsjournalisterna