Även måttligt alkoholintag kan leda till mer eller mindre kronisk försämring av minne och tankeförmåga. Georgy Bakalkins forskning kartlägger hur det går till. På sikt hoppas han att man ska kunna hitta och varna de individer som är mest känsliga för dessa effekter, samt utveckla läkemedel som förhindrar att hjärnan tar skada.
Alkoholen gör oss lite dummare – inte bara under själva berusningen eller dagen efter, utan även långt efter att alkoholen lämnat kroppen. För vissa individer kan redan mycket måttliga mängder alkohol leda till bestående försämring av minne och tankeförmåga, berättar Georgy Bakalkin, professor vid avdelningen för biologisk beroendeforskning, institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet.
– Alkoholdrickande leder till kognitiv försämring för en majoritet av befolkningen, säger Georgy Bakalkin. Denna försämring kan vara tillfällig eller mer eller mindre kronisk. Tungt drickande innebär större risk, men det betyder inte att man är säker om man är mycket måttlig i sitt drickande. Våra gener gör oss olika känsliga, och min uppfattning är att 10–20 procent av befolkningen är extra känslig för detta och bör vara väldigt försiktig med alkohol.
Georgy Bakalkin, som är född i Sovjetunionen, har bott i Sverige i 20 år och kan sitt nya hemlands alkoholhistoria, där alkoholkonsumtionen i början av 1900-talet uppfattades som ett så stort samhällsproblem att kraftiga restriktioner infördes, och att det hölls folkomröstning om ett rusdrycksförbud – en omröstning som slutade mycket jämnt.
– Nu upplever många att situationen har blivit kritisk igen, säger Georgy Bakalkin. Alkoholkonsumtionen i Sverige har gått upp dramatiskt de senaste 5–10 åren. Alkoholen har blivit mer lättillgänglig, och alkoholkulturen och alkoholtraditionen håller på att förändras. Det sker till exempel en övergång från öl till vin.
Detta är en oroande utveckling, eftersom ökningen kommer att leda till att fler personer får bestående försämringar i sin kognitiva förmåga, förklarar Bakalkin. Särskilt förmågan att lära om försämras av alkohol.
Georgy Bakalkin och hans kolleger arbetar med att närmare kartlägga de biologiska mekanismerna bakom dessa försämringar. I tidigare studier har de sett att alkoholkonsumtion leder till högre nivåer än normalt av signalsubstansen dynorfin i hjärnan. Dynorfinet påverkar vår sinnesstämning – det träder bland annat in och bromsar lyckokänslan vid berusning. Förhöjda nivåer av dynorfin leder till depression och försämrad tankeförmåga och försämrat minne.
– I försök med djur har vi lyckats blockera de här effekterna på djur med förhöjda dynorfinnivåer, berättar Georgy Bakalkin. När vi gav dem medlet dynorfinantagonist normaliserades deras beteende fullständigt. De klarade sig mycket bra i kognitiva tester.
Nu vill Bakalkin bland annat titta närmare på de gener som ligger bakom kroppens dynorfinproduktion, och se hur sambandet mellan alkoholkonsumtion och för mycket dynorfin i hjärnan skiljer mellan olika individer, beroende på genetiska förutsättningar.
– På samma sätt som våra individuella gener påverkar vår risk att drabbas av cancer eller psykisk sjukdom spelar de också roll för hur lätt vi skadas av alkohol. Om människor i framtiden kan upplysas om att de har en viss gen och bör vara extra försiktiga med alkohol för att inte bli allvarligt skadade, så vore det mycket viktig information för de flesta människor, eftersom även de som är mycket måttliga i sitt drickande löper en viss risk.
Han hoppas också att upptäckten att det går att blockera effekterna av förhöjda dynorfinnivåer ska bekräftas av andra forskarlag och på sikt leda till att det utvecklas läkemedel mot alkoholrelaterad kognitiv försämring.
Text och foto: Anders Nilsson
Ytterligare information: www.farmbio.uu.se; länk till projektinformation