Hur påverkar globaliseringen lagar och regler på den svenska arbetsmarknaden? Det är frågan som Niklas Bruun vill besvara. Både myndigheter och arbetsmarknadens parter behöver bättre förståelse av den här utvecklingen, menar han.
Vi lever i globaliseringens tidevarv, där kapital, produktion och även arbetskraft snabbt flyttas över nationsgränser. Vad innebär det för lagar och regler på de nordiska ländernas arbetsmarknader? Formellt sett är arbetsrätt ett område där länderna har oinskränkt makt över sina egna regler. I realiteten ser det dock annorlunda ut.
– Arbetsrätten fungerar inte längre nationellt, isolerat, som den gjorde förut, säger Niklas Bruun, professor vid Helsingfors universitet. Globaliseringen har gjort länderna mer beroende av påverkan, samarbete och harmonisering.
Niklas Bruun är ansvarig för det FAS-finansierade forskningsprogrammet Reglering av marknader och arbete, som ska studera detta förhållande närmare. Gränsöverskridande kollektivavtal – det vill säga avtal som gäller i flera länder – är ett av de ämnen som kommer att undersökas i programmet.
– Vi är intresserade av de rättsliga hinder eller problem som uppstår, säger Niklas Bruun. Har man ett avtal som tillämpas i flera länder så blir ändå konsekvenserna olika, på grund av olika lagstiftning.
Det blir allt vanligare att multinationella företag mer eller mindre skapar sina egna avtalsbaserade socialförsäkringssystem, berättar han. Syftet är både att underlätta administrationen, och att göra förmånerna för de anställda mer likvärdiga.
– Det är krångligt för företagen att tillämpa många olika länders regler och behandla sina anställda olika, beroende på i vilket land de har sin anställning, säger Bruun. Det har hänt mycket på det här området på sistone, så verkligheten på fältet ser rätt annorlunda ut än vad man kan läsa sig till.
Det är förstås inte alla anställda som omfattas av företagens generösa, avtalsbaserade lösningar, utan eliten – de högutbildade, med internationellt efterfrågad kompetens. I andra ändan av skalan finns den oskolade arbetskraften, som, även den, kan vara internationellt efterfrågad, men då för att sänka arbetskraftskostnaderna.
– För dem försöker företagen tillämpa lägsta möjliga löne- och förmånsnivåer, konstaterar Bruun. Europa har utvecklats mot ett mer polariserat arbetsmarknadssystem – företagen tillämpar olika regler och agerar olika beroende på vilken ställning du som medarbetare har.
Forskningsprogrammet kommer också att bland annat jämföra vilka sanktioner mot olagliga stridsåtgärder på arbetsmarknaden som förekommer i olika länder, samt studera hur företag ställer krav på underleverantörer om till exempel arbetsvillkor och att inte använda barnarbetare.
– Det har vuxit fram en ganska stor praktik där företagens policies på olika sätt reglerar arbetsförhållanden hos underleverantörer, även i tredje världen. Vi kommer att studera vad som pågår på detta område; vad som fungerar och vad som inte gör det. Vi kommer också att titta på hur detta kan utvecklas till något mer systematiskt.
Niklas Bruun vill att kunskapen från forskningsprogrammet ska bli till praktisk nytta för både myndigheter och arbetsmarknadens parter i de nordiska länderna.
– Jag hoppas att det ska hjälpa dem att göra bättre strategival och få ett mer analytiskt förhållningssätt till utvecklingen inom arbetsrätten. Utan att ifrågasätta fackens eller arbetsgivarorganisationernas respektive målsättningar undrar jag om de inte skulle omvärdera sina strategier för att nå dessa mål? Den fackliga sidans försvar av den svenska modellen, till exempel, skulle kanske gynnas av ett mer proaktivt förhållningssätt. Och arbetsgivarsidans attityd att regleringar på internationell nivå inte är en fråga som angår dem ter sig lite underlig mot bakgrund av att storföretagen hela tiden behöver skapa sina egna interna multinationella lösningar.
Text och foto: Anders Nilsson
Ytterligare information: www.juridicum.su.se/social_civilratt/; Länk till projektinformation