Mellan fyra och tolv procent av alla kvinnor lider av cystor på äggstockarna, d.v.s. polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Sjukdomen beror på en hormonell rubbning och leder i många fall till ofrivillig barnlöshet. Molekylärbiologen Christina Bark leder ett forskningsprojekt där hon i samarbete med kliniskt verksamma läkare studerar hur cellerna frisätter hormoner som är viktiga för befruktning.
– PCOS är oerhört vanligt och innebär nästan alltid att kvinnan får cystor eller folliklar på äggstockarna, säger Christina Bark som i många år har studerat den mekanism som gör att celler släpper ifrån sig lagom mycket information. Just denna mekanism måste fungera för att för att behålla den hormonella balansen i kroppen och för att det befruktade ägget ska kunna fästa.
– Många av de kvinnor som lider av PCOS drabbas av ofrivillig barnlöshet, säger hon. De har rubbningar i sin menstruation och har svårt att bli gravida. Andra symtom kan vara förhöjda halter av manligt hormon eller onormalt kraftig hårväxt.
Samarbete mot barnlöshet
I praktiken är det vanligt att problemen med PCOS upptäcks när kvinnan söker för barnlöshet. Och tack vare ett samarbete med läkarna på Sophiahemmets klinik för behandling mot barnlöshet och Kvinnokliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, kan Christina Bark nu ta ett steg vidare i sin forskning för att se hur cellens mekanism för frisättning av information fungerar och påverkas hos kvinnor med PCOS.
Vid behandlingen på kliniken plockas kvinnans ägg ut för att befruktas utanför kroppen. Förutom själva äggcellen följer granulosaceller då med, d.v.s. de celler som ligger runt äggcellen. Det är just de cellerna och deras frisättning av information som intresserar Christina Bark.
– Vi har fått tillstånd att använda cellerna och för mig som molekylärbiolog och grundforskare är det fantastiskt att få forska på material från levande patienter. Det gör att vi kan få helt andra perspektiv och resultat. Och poängen med samarbetet med en IVF-klinik är att vi också får tillgång till granulosaceller från kvinnor som inte har PCOS, men där deras män är infertila. Det gör att vi naturligt får en kontrollgrupp till vår studie.
När cellerna har plockats ut förs de i ilfart till ett väntande laboratorium på Rolf Luft Forskningscentrum på KI, som är Christina Barks arbetsplats. Där odlas de, och forskarna kan testa hur de reagerar med olika ämnen. Det viktiga är att se hur mycket cellerna sekrerar efter olika behandlingar, d.v.s. hur mycket information de släpper ifrån sig.
– Vår teori är att kvinnorna med PCOS kan ha ett litet generellt fel i den sekretionsmekanism som frisätter hormoner och att de därför släpper ifrån sig för mycket information, säger hon.
Bot mot problemet
Om hon och resten av forskargruppen lyckas lokalisera felet, finns det också möjlighet att råda bot på problemet, genom att man med hjälp av mediciner kan lägga in konstgjorda spärrar.
– Om vi kommer på något nu kan vi hjälpa människor. Det känns väldigt roligt. Det är också stimulerande att få jobba med duktiga och engagerade kliniker och med problem som direkt berör människor. Det känns mycket viktigare och ger snabbare resultat än att arbeta med möss, som vi annars gör. Vad vi redan vet idag är att det finns stora likheter med hur cellerna fungerar i detta fall och hur de fungerar vid typ 2 diabetes.
Därmed borde inte steget till alternativa läkemedel vara alltför långt, menar hon.
Text: Sara Bergqvist Månsson
Ytterligare information: 
, mmk.ki.se/hem