Att kvinnor dör i samband med förlossningen är mycket ovanligt i Sverige. Men ser man till ursprungsland visar europeiska studier att kvinnor från Afrika, söder om Sahara, löper högre risk. Beror detta på problem som kvinnorna själva bär med sig eller på brister i vården? Och är det så att mödradödlighet faktiskt är underrapporterad i Sverige?
Det är frågor som docenten och förlossningsläkaren Birgitta Essén och hennes kollega docent Sara Johnsdotter, socialantropolog, kommer att arbeta med i forskningsprojektet ”Mödradödlighet i ett migrationsperspektiv – dödsorsaker och sociokulturella faktorers betydelse inom vården av afrikanska kvinnor”.
Birgitta Essén har tidigare forskat om barn till invandrare från Afrikas Horn och sett att de löper ökad risk att dö i samband med graviditet och förlossning. Då handlade det framför allt om brister i vården och att personalen och patienterna missförstod varandra på grund av språkproblem och kulturella skillnader.
I det projekt hon nu har fått FAS-anslag till intresserar hon sig för mödrarna.
– Många har uppfattningar om invandrarkvinnors förlossningar, men vi vet för lite om hur det verkligen är, säger hon. Det gäller inte minst mödradödligheten. Mödradödligheten i Sverige är en av de lägsta i världen, men när man ser till invandrarkvinnorna är siffrorna högre. Studier från England visar till exempel att mödradödligheten bland kvinnor som kommer från Afrika är 20 gånger högre jämfört med engelska kvinnor.
Sociokulturella faktorer och mödradödlighet
Hon har själv arbetat med dessa engelska studier och en del av materialet ingår i FAS-projektet.
– 2006 gjorde vi en stor materialinsamling och djupintervjuade 100 kvinnor från Somalia och Ghana i Afrika samt engelska kvinnor om upplevelser från graviditets- och förlossningsvården i England. Svaren kommer nu att analyseras och ger oss en hypotes som vi kan testa i Sverige, d.v.s. att det finns ett samband mellan sociokulturella faktorer och mödradödlighet. Vi tror att det finns en risk för mödradödlighet även i Sverige, men bara när det gäller kvinnor från mycket fattiga länder.
Till att börja med undersöker Birgitta Essén hur stort problemet är i Sverige.
– Vi samkör olika register för att hitta alla kvinnor som varit gravida eller har gjort en abort och dött samma år, säger hon. Vi går igenom de aktuella journalerna för att se om det handlar om mödradödlighet.
Underrapportering av mödradödlighet
Dessutom gör hon och hennes forskarkollegor intervjuer med anhöriga som nyligen har mist sin fru eller nära anhörig i förlossningen.
– Det gick rykten om att somaliska kvinnor dog i samband med förlossningen för att de fick dålig vård. Vi gjorde då en djupdykning när det gäller just de fallen och såg att fyra av fem fall faktiskt inte var registrerade som mödradödsfall. Det är en liten studie, men den gjorde att vi insåg att det fanns en underrapportering när det gäller mödradödlighet i Sverige.
Vilka förklaringar tror du att ni hittar när det gäller den ökade risken för kvinnor från Afrika?
– Omskärelse i sig är nog inget medicinskt problem i samband med förlossningar, som många tror. Men jag tror att brist på tolk kan förklara en del, det gör att läkare har svårare att ställa diagnoser om det inträffar problem. Vi gör också en sorts ”haverikommissioner” där vi går igenom journaler där mamman dött, för att se om det finns skillnader som beror på fattigdom, att familjen till exempel varit förhindrad eller kommit sent till sjukhuset eller om vårdkvaliteten har brustit.
Studierna bedrivs tvärvetenskapligt utifrån både medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning.
Text: Sara Bergqvist Månsson
Ytterligare information: 
, 
, www.kbh.uu.se