Samverkansgruppen för forsknings- och framtidsfrågor arrangerade den 9 mars 2011 ett lunchseminarium i Riksdagen om hur de politiska besluten påverkar familjen.
Jenny Petersson (M), som är ledamot för talmannens referensgrupp för jämställdhetsfrågor, inledde med att berätta att gruppen har en representant från alla partier. De ordnar seminarier under mandatperioden. En rapport kommer också om hur man upplever jämställdheten i riksdagshuset.
– Kvinnor arbetar nästan lika många timmar som män på arbetsmarknaden idag, ändå skiljer det sig mellan dem, säger Jenny Petersson. Både att kvinnor oftare deltidsarbetar och att de har lägre lön. Kvinnor tar fortfarande större ansvar i familjen. Hur påverkar våra politiker familjen, och påverkar de i den utsträckning vi vill?
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, som finansierar samhällsvetenskaplig forskning, ger också ut populärvetenskapliga forskningsöversikter. Det våras för familjen är en sådan bok, där också seminariets forskare har medverkat, och som är utgångspunkt för dagens ämnesval.
Barnen eller jobbet – hur väljer vi?
Anna Sjögren, är ekonomie doktor vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Hon inleder med den retoriska frågan om hur barnafödande och karriär går ihop.
– Förändrade villkor gör det lättare idag att kombinera barn och karriär, menar Anna Sjögren. För kvinnorna har vi sett en kraftig utbildningsexpansion från förra seklet där kvinnorna dominerar i högre utbildning. Politiska beslut för ökad jämställdhet har också hjälpt till att bana väg för kvinnor i arbetslivet: barnomsorg, föräldrapenning, delad vårdnad vid separation, särbeskattning och progressiva skatter.
Mäns och kvinnors val
Anna Sjögren har använt data från SCB när hon har studerat nästan alla kvinnor och män födda mellan 1945 och 1962, som bodde i Sverige när de var 45 år. Vilken utbildning de har, hur mycket de tjänar och hur många biologiska barn de har.
Hon lyfter fram tre grupper: Professionals – de som satsat på karriäryrken: läkare, jurister, civilekonomer och civilingenjörer; University non-professionals – de som har universitetsutbildning men inte valt nämnda karriäryrken; Non-university – de som saknar universitetsutbildning.
Skillnad i barnlöshet bland män och kvinnor
– Det genomsnittliga antalet barn är ganska stabilt över tid. Men man kan se en förändring när det gäller barnlöshet, konstaterar Anna Sjögren. För män har barnlöshet generellt ökat över tid. För kvinnor skiljer det sig genom att för dem som valt karriäryrken har barnlösheten minskat, men de föder ändå färre barn än övriga kvinnor. För kvinnor med lägre utbildning har barnlösheten ökat.
– Fenomenet att kvinnor utbildar sig mer än män och att fler män är barnlösa leder till att det blir ett underskott på utbildade män på ”barnmarknaden”. Och i takt med att det händer så blir paren mer omaka i utbildning och ålder.
Vad har hänt med inkomsten?
– Lönen för män med karriärutbildningar ökar kraftigt över tid och vi ser ett likartat mönster för kvinnor, men de stora skillnaderna mellan män och kvinnor består, säger Anna Sjögren.
Bäst tjänar de som har karriärutbildning och barn och som har en universitetsutbildad partner, men som inte valt karriäryrkena. Det kan möjligen bero på att de har mer tid över för hem och barn då. Sämst tjänar de som inte har barn.
– Det positiva sambandet mellan mäns inkomster och antal barn har blivit än starkare. För kvinnor finns ett negativt samband, men det försvagas över tid. För högutbildade kvinnor har sambandet mellan inkomst och barn faktiskt gått till att bli positivt. Det har blivit accepterat för kvinnor att kombinera familj och karriär.
– Men vad har hänt med jämställdheten? Inte tillräckligt. Eller ska man se det som en vinst att det negativa sambandet har blivit svagare för kvinnorna, avslutar Anna Sjögren.
Nya familjeformer?
Kristina Engwall är docent i historia vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm.
– Vad är en riktig familj och vem bestämmer vad det är, inleder hon. Föreställningen överskuggas av hur det har varit. Seglivade strukturer tar tid att ändra.
Lagar hjälper till att fastställa familjeformer.
– Ta till exempel sambolagen som innebar att heterosexuella par fick liknande rättigheter som gifta, säger hon. Så som partnerskapslagen legitimerade att homosexuella lever tillsammas. Men tystnaden om vissa familjeformer i juridiska sammanhang kan göra att de inte syns i officiella sammanhang. Att de inte får vissa rättigheter. Det bidrar till vad man räknar som en familj.
Människor väljer själva
– Det handlar också om hur människor väljer att ordna sina liv. På 1900-talet förändrades synen på familjen med ökad acceptans för singlar, samboförhållanden, ensamstående föräldrar och homoäktenskap, berättar Kristina Engwall.
– Men de här familjeformerna har funnits tidigare också, skillnaden är att de som avviker från den traditionella kärnfamiljen har blivit mer synliga. För ensamstående föräldrar har till exempel villkoren förändrats. Tidigare spelade det roll om man var man eller kvinna, gift eller ogift. Idag är ensamstående föräldrar ett socialt accepterat föräldraskap. 1974 kunde man dela på föräldraförsäkringen.
Synen på barnlösa
Kristina Engwall:
– Barnen är framtiden, säger man. I Sverige vill vi ha ett barnvänligt samhälle – att yrkesarbeta och samtidigt satsa på familjen ska kunna gå att kombinera. Men trots det så finns det kvinnor och män som väljer att inte skaffa barn.
Kristina Engwall har intervjuat ett antal personer som är i ”barnfödaråldern”, om vad de upplever. Trycket att skaffa barn är stort och de blir många gånger starkt ifrågasatta. ”Du vet inte vad du går miste om.” ”Du kommer ångra dig när du blir gammal.”
– En man jag intervjuade läste en blogg om att de barnlösa bara ”suger ut det gottigaste” och inte bidrar med någonting alls. Själv tycker han tvärtom: ”Vi kostar ingenting, vi betalar bara skatt”. De accepterar att finansiera andras barn, dela på kostnaden. Så är det inte i andra länder.
– Men är det lättare eller svårare att vara barnlös idag än tidigare?
Det som talar för att det skulle vara lättare idag, är att det finns en större acceptans för olika familjeformer. Det offentliga samtalet gör också att man vet att man inte är ensam. Men det som talar för att det skulle vara svårare idag är att normen att skaffa barn är stark.
Kommer frivillig barnlöshet att öka? Enligt SCB, som gjorde en undersökning 2009 om attityder till barnafödande, uppskattar man andelen frivilligt barnlösa till fem procent. Den sammanlagda siffran för både frivillig och ofrivillig barnlöshet är 15 procent.
– I Sverige så är den ingen som säger att yrkeskarriär skulle vara orsaken till att de inte vill ha barn. Man talar om helt andra orsaker. Det finns en ökad synlighet och acceptans. Att fler lever på olika sätt kan göra att det är enklare att välja det som passar just mig.
– Så jag vill slå fast: Familj, det är något vi gör, det är inte något som bara är, avslutar Kristina Engwall.
Från politiska beslut till jämställdhet i vardagen
Björn Halleröd är professor vid Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Han tar upp forskning som bygger på en lång forskningshistoria som startade på 1990-talet, bland annat om inkomstfördelning och svaga försörjningsmöjligheter i familjen.
– Vi skapade ett mått som inte var inkomstvariabler, utan vi tittade på vad individen kunde konsumera istället, säger han.
Det finns en lång historia om hur man ska fördela bidrag till familjen. Barnbidraget till exempel ansågs bättre att rikta till kvinnan därför att det då skulle komma barnen tillgodo. Pappan riskerade att gå till puben och sätta sprätt på pengarna.
Kvinnan är missgynnad
– Man intervjuade ett antal familjer. Det framkom att kvinnan nästan alltid är den mest missgynnade, säger Björn Halleröd. Och det är oftast kvinnan som tjänar minst. Den som tjänar mest har makten över familjens ekonomi.
– Ett intressant fenomen är, hos framför allt de yngre paren, att när man bestämde sig för att åka på semester så ville kvinnan, trots lägre inkomster, betala lika mycket som mannen.Varför då? Jo, om man i en relation inte har en ekonomisk jämställdhet så ger man upp sin självständighet. Det uppstår en slags skuldsituation som inte är uttalad. Så för att behålla en jämställdhet och ett oberoende inom familjen måste man avstå ekonomiskt. Då kan man tala om att jämställdheten har ett pris.
Stor ojämställdhet
– Vi kunde se att det finns en stor medvetenhet om ojämställdhet, fortsätter Björn Halleröd. Men det som handlar om vardagslivet är inte lätt att förändra. Man ska komma fram till ett sätt att organisera sig så det fungerar på både jobbet och hemmaplan. När man frågar familjer om hur de kommit fram till sina arbetsfördelningar så framkommer att saker och ting har bara fallit på plats. Man gör det man är bra på och tycker om. Men – köksbordsdiskussioner förekommer inte så ofta som en lösning.
– I en jämställd familj är det skillnad, där tar man de nödvändiga konflikterna för att kunna komma fram till en arbetsfördelning. Hos de välutbildade paren är också jämställdheten bättre.
Förhandlingar krävs för att få till förändringar.
Politikerna kan genom lagstiftning hjälpa familjerna att bli jämställda. Föräldraförsäkringen är en sådan åtgärd. Men alla kvinnor kanske inte tycker att de tjänar tillräckligt på jämställdheten. Om kvinnan är föräldraledig ett år och inte är i karriären, så har hon inte så mycket att förlora på att stanna hemma den tiden.
Förmiddagen avslutas med en kort paneldiskussion då Eva Krutmeijer, dagens moderator, manar på forskarna att ge politikerna nya uppslag.
Anna Sjögren konstaterar att män som har lägre lön än kvinnor ratas.
– Är det ett jämställdhetsproblem? De ratade männen finns också bland de högt utbildade. Men vi vet inte varför. Är de mindre jämställda och därför väljs bort? Är det således männen vi ska fortsätta forska på?
Björn Halleröd ger politikerna i auditoriet en annan utmaning.
– Mannen är normen och kvinnan ska efterlikna honom. Är det rimligt? Det är inte alltid bra att vara man: han lever kortare tid, har lägre utbildning, färre sociala kontakter och mindre kontakt med sina barn. Fundera som politiker på om det vore bättre att kvinnan är normen.
Han föreslår också att man tar tag i föräldrapenningen. Med den kan man uppnå förändringar som bryter mönster.
Kristina Engwall tycker inte vi ska tycka synd om männen.
– Det är kvinnan som är ojämställd.
Läs mer om: Det våras för familjen
Text: Annie Rosell, FAS
Foto: Daphne Wahlund