Ingemar Åkerlind, juni 2011
Chefer i kommuner med hög sjukfrånvaro bland personalen ska inte ge upp. De ska satsa på företagshälsovård och hälsofrämjande arbete, skapa delaktighet och utveckling, ge struktur och mening med jobbet. Då upplevs arbetsplatsen som trivsam, den självskattade hälsan ökar och sjukfrånvaron går ned. Det visar Ingemar Åkerlinds forskning.
– Arbetsgivaren har stor frihet att organisera arbetet på olika sätt. Vi ville undersöka om arbetsgivarens åtgärder hade samband med sjukfrånvaron och upplevd självskattad hälsa i kommunerna, berättar han.
Han är professor vid akademin för hälsa och välfärd, vid Mälardalens högskola i Västerås. Han och hans medarbetare har genomfört ett forskningsprojekt som handlar om vad arbetsgivarna inom kommunal vård och omsorg kan göra för att förbättra de anställdas hälsa och sjukfrånvaro.
Bakgrunden till projektet är de regionala skillnader i sjukfrånvaro som finns, inte bara bland befolkningen i olika kommuner, utan också bland de kommunanställda inom vård och omsorg, trots att dessa har samma utbildning och sociala status.
– Sjukfrånvaron kan stiga eller sjunka över tid. Trots det kvarstår en stor del av de regionala skillnaderna i sjukfrånvaro. Vi frågade oss varför det är så, säger Ingemar Åkerlind.
En arbetsgivarenkät skickades ut till 60 slumpvis utvalda kommuner. De representerade alla kommuntyper utom de tre största, som inte ingick i undersökningen. Den tog upp frågor om verksamhetsstyrning, arbetsmiljö och hälsa bland personal i kommunal vård och omsorg av äldre och funktionshindrade.
En medarbetarenkät skickades till 15 000 anställda i samma kommuner. Den handlade om sjukfrånvaro, arbetsmiljö och självskattad hälsa. Cirka 10 000 svarade.
– I stället för att bara undersöka parvisa relationer i analysen, har vi satt ihop en statistisk modell, där sambandet mellan faktorer i flera led blir tydliga.
Friskvård för hälsan
I personalenkäten visade analysen att kommuner med hög sjukfrånvaro också hade sämre självskattad hälsa bland medarbetarna. Hälsan hängde i sin tur ihop med hur man trivdes i sin arbetsgrupp.
– I kommuner med högre självskattad hälsa trivdes man bättre i arbetsgruppen och hade lägre sjukfrånvaro. Vi ser en kedja av samband som hänger ihop och påverkar varandra, säger Ingemar Åkerlind.
I kommuner med bättre hälsa fanns också ett bredare utbud av hälsofrämjande aktiviteter, som arbetsgivaren tillhandahöll och informerade de anställda om.
– Det var viktigt att arbetstagarna kände till utbudet och utnyttjade det. Där ser vi ett direkt samband, poängterar han.
Ett annat intressant resultat var att de som trivdes i arbetsgruppen och hade bättre hälsa också tyckte att det sociala klimatet och ledarskapet på enheten var bättre.
Ett bra ledarskap innebar att man fick uppskattning för sina prestationer, fick vara delaktig i viktiga beslut och fick kompetensutveckling.
– Det stämmer med teorin om hälsofrämjande ledarskap. Det leder till bättre socialt klimat, bättre hälsa och lägre sjukfrånvaro i en orsakskedja.
Attityder påverkar sjukfrånvaron
Rollkonflikter i vården är vanliga. Vårdarna har inte alltid tillräckliga resurser och kan uppleva att de möter oförenliga krav från patienter, anhöriga, chefer och allmänhet.
– Det som mildrade rollkonflikten var praktiskt stöd från chefen. Alltså ett bra ledarskap, som i sin tur påverkar det sociala klimatet och upplevd hälsa. Vilket i sin tur var kopplat till sjukfrånvaron.
En hel del av skillnaden mellan kommuner kan förklaras av sådana interna faktorer. Kommunernas skattekraft eller storlek hade däremot ingen betydelse.
I nästa analys undersökte man hur attityder och normer när det gäller sjukfrånvaron påverkade den. Det visade sig att det fanns regionala skillnader. I kommuner med hög sjukfrånvaro hade de anställda en mer tillåtande attityd till sjukfrånvaro. Den attityden hängde inte ihop med hur man upplevde arbetsmiljön eller hur chefen fungerade. Däremot hängde den ihop med befolkningsfaktorer. Fattiga kommuner med hög arbetslöshet hade en mer tillåtande attityd till sjukfrånvaro och också, paradoxalt nog, en högre personaltäthet.
Tillåtet vara sjukskriven
– Trots detta hade de alltså högre sjukfrånvaro. I områden med hög arbetslöshet tycker man det är okej att vara sjukskriven. Det är en rättighet. Det gäller till exempel Norrlands inland. Sambandet är lika stort som det mellan hälsofrämjande åtgärder och uppskattad hälsa.
– Kanske är människorna i utflyttningskommunerna verkligen sjukare, funderar Ingemar Åkerlind. Det kanske inte bara är en fråga om attityder.
I kommuner med hög sjukfrånvaro bland personalen finns nämligen också en högre dödlighet bland den äldre befolkningen. I dessa kommuner är livslängden kortare och livschanserna sämre.
– Kanske flyttar de friska och starka för att få ett jobb medan de sjukliga stannar kvar, både i befolkningen och bland vårdpersonalen. Kanske har de sämre hälsa helt enkelt, säger han.
Den högre sjukfrånvaron skulle också kunna förklaras med en inlåsningseffekt. De som inte orkar med det tunga vårdarbetet kan inte välja andra jobb utan måste hålla sig kvar hos den dominerande arbetsgivaren på orten. Då blir sjukfrånvaron en sista utväg om man inte vill eller kan flytta.
Chefen gör skillnad
Men även en chef i en sådan kommun kan göra skillnad. Han eller hon kan påverka situationen till det bättre genom att satsa på hälsofrämjande åtgärder och genom att skapa ett bra socialt klimat där människor trivs och mår bra och därigenom får lägre sjukfrånvaro. Det visar enkäten till cheferna i de 60 kommunerna. Den tog upp frågor om verksamhetsstyrning, kvalitetsarbete, hälsa och arbetsmiljö och frågor om företagshälsovård.
Kommunens storlek hade ingen betydelse för hälsa eller sjukfrånvaro eller hur många anställda varje chef hade under sig. Inte heller verksamhetens styrning eller kvalitetsarbete, eller om man hade en särskild policy för hälsofrämjande arbete och friskvård.
Det som hade betydelse var att man hade ett organisatoriskt stöd för det hälsofrämjande arbetet och ett brett utbud av hälsofrämjande aktiviteter. Det bekräftas i medarbetarenkäten.
– De kommuner som hade utsett en resursperson eller ett hälsoombud hade också bättre hälsa bland personalen, liksom de kommuner som deltog i fristående lokala eller regionala hälsoprojekt.
Det enda chefsstöd som hade betydelse för hälsan var konsultstöd för att genomföra SAM, systematiskt arbetsmiljöarbete.
– Vi trodde att utbildning av chefer skulle ha betydelse, men nej, så var det inte, säger Ingemar Åkerlind.
Företagshälsan viktig
Alla kommuner hade en företagshälsovård, men de som hade rutiner för att ta itu med speciella problem med hjälp av företagshälsovården, och dessutom följde upp insatserna, hade bättre hälsa.
– De som använde företagshälsovården på ett mer ambitiöst sätt, som en resurs, hade lägre sjukfrånvaro. Ett avtal som bara ger anställda rätt att gå till företagshälsovården räcker inte. Företagshälsovården måste användas även som konsult och verksamhetsutvecklare.
Ingemar Åkerlinds råd till arbetsgivare är att satsa på organisatoriskt stöd för det hälsofrämjande arbetet, på ett brett utbud av aktiviteter och på att stimulera personalen att delta.
Ledarskapet ska vara inriktat på omtanke och utveckling och stimulera delaktighet, ge feedback och kompetensutveckling till medarbetarna.
– Skapa mening med jobbet, struktur och mål så att medarbetarna är engagerade i sitt jobb, råder Ingemar Åkerlind.
Chefer i kommuner med sämre förutsättningar och högre sjukfrånvaro, som utflyttningskommuner, ska inte bli nedslagna, de kan satsa på interna faktorer och få ned sjukfrånvaron trots sämre förutsättningar. Men det behövs också en stark regionalpolitik för att stödja dessa kommuner, anser han.
Text och foto: Eva Ekelöf, frilansjournalist